söndag, mars 06, 2016

steek me

Jag är minst lika rädd för att sy i stickat, som att klippa i det. Flerfärgsstickning må  vara min favorit, men jag har bara klippt upp något jag stickat en enda gång tidigare. Då var det den lilla väpnarkoftan, och jag virkade innan jag klippte upp. I teorin kändes det tryggare, mer kontrollerat att slippa köra stickningen genom maskinen, men det blev inte helt hundra i verkligheten. Svårt att få alla lösa trådar att komma med i virkningen. Så denna gång fick det bli maskinen.
 
Jag hade stort moraliskt och praktiskt stöd av Dödergöks tutorial för steekning, tog mod till mig och lät maskinen tugga i sig stickningen. Det gick.... bra! Jag är inte helt vän med min fina Husqvarna 2000 ännu, hur jag ska ställa in sömmarna är mig fortfarande ett mysterium, men jag/maskinen lyckades prestera något som liknade sicksack, och då säger jag tack och bock för det.
 
 
Bubbligt och dant blev det, men jag tror faktiskt att det inte gör något alls för slutresultatet, och alla trådar sitter säkert som attan. Klippandet var grymt tillfredsställande. Det bästa av allt. Något härligt fel med att precis klippa upp det man lagt timmar på att foga samman.
 
Jag valde att steeka innan jag stickade ärmar, mest för att det är en sådan sak som jag VET att jag annars skulle låta dra ut på i all evinnerlighet, och så skulle jag ha en nästan färdig kofta liggandes och längtandes. Och så hade jag ett par lediga dagar mellan kurserna, lämpligt för jobbiga/fantastiska projekt. Och jag är så himla glad över att jag gjorde det - det var så mycket enklare och roligare än jag trodde, och koftan blev så mycket mer på riktigt!
 
 
Halsringningen blev bättre än jag vågat hoppas, fick en fin rundning och mönstret blev (nästan) perfekt. Yay mig! Nu återstår bara ärmar (försöker improvisera bra minskningar som inte stör mönstret för mycket), och så ska jag inhandla ett band att täcka uppklippningen med, och så knappar. Tänker mig att trä passar bra, men en bubblare finns för norska tennknappar.
 
Har fått så mycket kärlek för den här koftan både här på bloggen och på instagram att det är knasigt, så väldigt fint att fler än jag tycker om den.
 

6 kommentarer:

Rumpetuss sa...

Ååååhhh superfin!!!

Malin / www.aargang73.dk sa...

Fy vad läskigt det verkar att klippa i den hemstickade trøjan. Jag har hört om tekniken förut, men har aldrig själv prövat det. Men resultatet blev verkligen jättefint!!

Helga sa...

Tycker det är så roligt att klippa upp :D Koftan kommer bli hur fin som helst!

Memmel sa...

Så fint det blir med de röda kanterna, gillar verkligen hur koftan ändrade karaktär!

Jag har en grön Husqvarna automatic, gamla symaskiner är bara bäst!
Varje "kam" (svart rund bakelit-grej man stoppar i på baksidan av maskinen) har 5 sömmar, man väljer vilken med ett reglage som har 1-5. Sen finns det reglage för stygnlängd, stygnbredd (är den 0 blir det raksöm, annars zick-zack) samt för vart nålen står i grundläge (höger, mitten, vänster)
För mönstersömmarna är det svårt att gissa sig till rätt inställningar, kolla här så kanske du hittar lite hjälp med inställningarna, även om du inte har samma modell. Generellt krävs det jättekort stygnlängd och max stygnbredd för att mönstersömmarna ska bli vettiga.

Kite Designer sa...

Du skulle lugnt kunna sälja ett sådant fint mönster. Så vackert! :-)

Cecilia N sa...

En dag ... ska jag också sticka något som jag vågar klippa sönder.